Kategori – TT-språket

Skrivråd: fastna inte i andras språkbruk



Vem ska läsa det du skriver?

Det är den första frågan varje skribent måste ställa sig. Vem skriver du för?

Svaret på frågan avgör hur du skriver och det gäller alla som vill förmedla ett budskap i skrift.

Ändå fastnar vana skribenter, som till exempel nyhetsjournalister, ofta i just den fällan.

Har journalisten pratat med en polis om något dramatiskt som inträffat blir texterna inte sällan en uppvisning i polisprosa. Ord som bragts om livet, anträffa, efterspana, avfördes används inte i vardagligt tal. Men orden förekommer i polisrapporter som oftast är avsedda främst för andra poliser eller åklagare och de används av poliser när de svarar på journalisternas frågor.

En nyhetstext med de orden blir främmande och stelbent för den vanlige läsaren eller lyssnaren, de enda som känner sig hemma i ordvalen är andra poliser.

Och den som intervjuar en läkare eller specialist inom vetenskapens område måste lägga stor kraft på att förklara för den som inte är expert vad det handlar om. Då går det inte att enbart använda korrekta fackuttryck och komplicerade orsakssamband måste förenklas och förkortas så att de blir begripliga utan att för den skull bli felaktiga.

Undantag

Men, det finns ett stort MEN, är det andra experter som ska läsa det du skriver är kraven naturligtvis andra. Då blir sannolikt exaktheten i berättelsen viktigare än att vem som helst fullt ut ska förstå vad som skrivs. Förenklingarna behöver inte göras och skribenten kan utgå från att den etablerade fackterminologin förstås av läsaren. Det handlar alltså om vem som ska läsa det du skriver.

Av och till hörs att ett visst sätt att skriva stänger ute de som inte redan är insatta. Och målet för en skribent som vill nå ut brett med sin text måste tveklöst vara att locka så många som möjligt till läsning (om det nu inte är så att texten är avsedd för en begränsad och homogen grupp).

Egentligen är det samma sak som för politiker, talar du för den egna lokala partigruppen eller är du ute på valturné för att locka nya väljare? Skriver du för de redan troende, för de som redan är väl insatta i ämnet, eller skriver du för att locka andra, inte lika insatta, att läsa och intresseras av ämnet?

Vem ska läsa det du skriver?

Några handfasta tips:

  • Ska den som uttalar sig göra det i egenskap av sin yrkesroll? Förbered dig redan innan intervjun på fikonspråk och läs på om vardagliga motsvarigheter som kan användas i stället.
  • Vi har samlat några vanligt förekommande fackord och dess vardagliga motsvarighet i TT-språket. Du hittar dem här: TT-språket
  • Be någon som inte är insatt i ämnet att läsa din text för att säkerställa att den är begriplig. 

Lista: Svengelska termerna du bör känna till



Vissa utländska ord tar sig in i svenskan och blir med tiden en naturlig del av vardagsspråket. Det kan till exempel vara ord för nya företeelser inom teknik, musik och idrott. För en del begrepp etableras lämpliga svenska ord, andra får ha kvar det ofta engelska ursprunget i en lätt försvenskad form: mejla och twittra, pop och hiphop, offside och tekning.

Andra är ord kopplade till en företeelse eller teknik som används en tid för att sedan försvinna liksom företeelsen det var kopplat till. Vem pratar i dag om rejvdans, gymping eller telefax?

Men en del i grunden engelska ord som sedan länge har etablerade svenska översättningar smygs allt som oftast in lite här och där och uppfattas av en del som självklara, men egentligen rör det sig om ren svengelska.

Här är vår lista på svengelska termer som ofta misstas för svenska. Hur många har du använt själv?  


Gymparlören – din guide till gymspråket



Funderat på att börja gymma? Alltså träna, motionera i grupp eller köra själv med vikter på gym?

Bered dig då på ett nytt språk. För på gymmet härskar de invigdas språk, det gäller att klyka tugget (ordspråk från Stockholms Söder, säkert så gammalt som från 1900-talet).

Ett stort modernt gym erbjuder många olika träningsformer: crossfit, bodypump, mojo, cage, ab session, core, tabata med flera. Den som är mer traditionell och inte törs satsa på det nya kan oftast välja säkra kort som cykel, jympa och cirkelfys.

Men om man tar steget in i till exempel crossfit-världen väntar en svindlande upplevelse med inte bara stärkande fysisk träning utan också en berikande språklig upplevelse. Lite svår att förstå i början, men det ger sig snabbt.

Kunniga instruktörer lär ut allt om de olika workouterna. De finns oftast i olika levels som rookie, strength och kanske också metcon. Övningarna har spännande namn: squat, deadlift, clean, jerk. Både clean och jerk kan göras som split eller sit. Squat kan göras som just squat eller som front squat.

Den som besökte en styrketräningslokal för länge sedan, kanske redan på 1990-talet eller tidigare, kan ha stött på de här övningarna under de svenska namn som en gång fanns: knäböjning, marklyft, frivändning och stöt. Och det är alltså frivändning och stöt som kan göras med både utfall och sitteknik.

För att riktigt krama musten ur deltagarna brukar passen avslutas med något väldigt svåröversatt – burpees. Och då spelar det liksom ingen roll att det inte finns något svenskt ord, man blir bara så extremt trött av de där burpeesarna.

Fotocred: Ny Times/TT


Pensionera smartphones



Smartphones, smarta telefoner på TT-svenska, innebar ett stort tekniskt genombrott när de lanserades och gjorde mobilen till något mycket mer avancerat än tidigare. Namnet smarta telefoner var också signalen till att de här telefonerna kunde så mycket mer än vanliga mobiler. Men åren går fort, vanliga mobiler i den gamla bemärkelsen hör nu till undantagen och de flesta lurar nu för tiden är smarta. Behovet att tala om smarta mobiler finns inte därför längre. Begreppet kan pensioneras och det räcker gott att tala om mobiler eller mobiltelefoner. Ja, det där med telefoner är väl också snart överspelat då själva pratandet för många inte alls är det viktigaste skälet till att ha en mobil. Låt gå, vi behåller ordet mobiltelefoner ett tag till men allvarligt, hur länge hänger det med?


Därför ska vi undvika ordet pappamånad



När pappaledigheten infördes på 1970-talet anade sannolikt få hur stort och omfattande genomslaget skulle bli. Begreppet pappamånad lever kvar drygt 40 år efteråt. Det sista är särskilt märkligt då det inte finns något som heter pappamånad längre. Nu handlar det om att 90 dagar i föräldraförsäkringen reserverats för var och en av föräldrarna. Men pappamånad lever kvar - sannolikt för att det är kort, inarbetat och har stark signaleffekt om kampen för det jämställda samhället.

Bekymret är att ordet inte är korrekt och därför bör därför undvikas av media. Vad ska vi skriva i stället? Tala hellre om låsta föräldradagar eller reserverade föräldradagar. 

Foto: Hasse Holmberg/TT