Är det en bra idé att införa ett nytt könsneutralt pronomen? Finns det förutsättningar att ge ordet hen spridning? Det finns publicerade exempel på hur hen kan användas och fylla en funktion.
När skribenten inte vill ange kön
Publicistklubbens årsbok 2012: En anonym intervjuperson vars kön skribenten inte vill ange introduceras med orden ”en person”, därefter följer två citat. Övergången mellan citaten inleds: ”Hen menar att det ofta är andra faktorer …”
SvD: ”Sju dagar låter kanske inte så mycket men då måste man komma ihåg att det faktiskt enligt sägnen var precis så lång tid det tog för Gud att skapa världen, och då lyckades hen till och med klämma in en vilodag.”
När intervjuperson vill bli kallad hen
I intervjuer med en namngiven person har ordet använts av flera redaktioner på intervjupersonens eget önskemål.
När skribenten inte vet könet
Det skulle kunna vara bekvämt med hen när texten handlar om en person vars kön vi inte känner till. Vi har kanske ett namn på ett främmande språk som underlag och inga andra personliga uppgifter att tillgå. Då kan hen vara en bättre lösning än till exempel ett felaktigt han för en kvinnlig författare.
Att debatten tog fart leder kanske till att hen framgent tas upp i alla ordböcker, om än som ett mindre vanligt alternativ.
Debatten om hen har också en mindre teknisk aspekt. Den lyfter fram att mannen ofta är norm i språket.
Även om en redaktionell linje utesluter hen finns redskap för den som vill undvika könsstereotyper:
- Pröva om en man-konstruktion kan bytas mot den. ”Om man vill … kan man …” låter sig ersättas med ”Den som vill … kan …”.
- Vid nybildning av personbeteckningar, undvik former som kan vara belastade, vilket ofta är fallet vid feminina ändelser märk -ska och -ssa. Fundera över vilka neutrala ändelser som är produktiva, som -ist. Finns det former med -are och -ör som uppfattas som neutrala?
- Välj könsneutrala led i sammansättningar, typ talesperson.
(Mars 2012)